Djurgalning, jag? JA!
Mitt hundintresse har alltid varit stort men som så många andra fick jag inte för min mor och far. Det räckte med fåglarna, fiskarna, hamstrarna, hönorna och katten som jag dragit hem. När jag väl var stor nog att börja fundera på det igen så blev förslaget att skaffa hund inte nedröstat. Kravet var att jag fick tjäna ihop till hunden själv. Sagt och gjort jag började städa på ett städbolag och skrapade sakta men säkert ihop till min lilla hund. Så efter en tids städande hade jag äntligen pengarna att köpa en egen hund för. Den första maj 1999 åkte vi de många och långa milen från Uddevalla till Ramnäs och Maud på Skymningen’s kennel för att hämta hem lilla Fanny, hunden som grundade Kuzamkura's.
Sedan dess är jag fast vid dessa små, underbara hundar.
Jag använder endast ögonlysta och patellakollade hundar i min avel. I den mån det är möjligt genomgår även mina avelshundar MH-test. Det är inte alltid så lätt att få plats på Mh-test med en icke bruksras. Men skam den som ger sig.
Jag håller på med både agility och lydnad med mina hundar och dessa yrväder är en fröjd att jobba med. Spår är en annan gren de här hundarna gillar om de har näsan för det.
Kuzamkura’s kennel kommer aldrig att bli en valpfabrik utan strävar mot kvalité istället för kvantitet.
